Tårar som föll
Idag var en mörk dag, vid kl 12 idag fick jag reda på det hemska... Kim har lämnat oss. Vår danstränare och mentor var alldeles för ung och alldeles för bra för att försvinna redan!
Jag kan stolt säga att jag dansat för honom och tagit del av hans lärdom, önskar bara att jag fått göra det i massa år till. Under kursens gång har han varit tålmodig och duktig, verkligen sett oss som individer och hans närvaro har fått mig att känna mig någorlunda trygg i min roll som dansare. En man kan bara göra lite, men det denna man gjort för så många, lärt oss ett av de bästa glädjeämnena, det kan ingen ta ifrån honom och alla är vi galet tacksamma.
Jag fick gå hem från jobbet, på jobbet tyngs alla av problematik med kassatvång, när ens kollegor redan är tyngda av att inte längre känna sig bekväma med allt som begärs på ens arbete, då är det tungt att försöka hålla ihop sig när tårarna tenderar att flöda. Jag försökte att gå tillbaka och arbeta 2 gånger, sen insåg jag att jag inte klarade det. För varje steg så tänkte jag på danssteg jag tagit, och för lärdomar jag fått ta del av... jag behövde gråta ut.
Så kaffe, choklad, säng, prata med mamma, promenad med Anton... det får inte livet att komma tillbaka men det gör åtminstone så att det hela sjunker in i min skalle och gör mig lugnare. Ett tag kunde jag knappt andas... det blev hastigt, ytligt och menlöst.
Himlen har fått en ängel som kommer göra att de dansande änglarna får mer variation och påhittighet i sina rörelser, himlen kan vara tacksam för denna gåva
❤
Jag kan stolt säga att jag dansat för honom och tagit del av hans lärdom, önskar bara att jag fått göra det i massa år till. Under kursens gång har han varit tålmodig och duktig, verkligen sett oss som individer och hans närvaro har fått mig att känna mig någorlunda trygg i min roll som dansare. En man kan bara göra lite, men det denna man gjort för så många, lärt oss ett av de bästa glädjeämnena, det kan ingen ta ifrån honom och alla är vi galet tacksamma.
Jag fick gå hem från jobbet, på jobbet tyngs alla av problematik med kassatvång, när ens kollegor redan är tyngda av att inte längre känna sig bekväma med allt som begärs på ens arbete, då är det tungt att försöka hålla ihop sig när tårarna tenderar att flöda. Jag försökte att gå tillbaka och arbeta 2 gånger, sen insåg jag att jag inte klarade det. För varje steg så tänkte jag på danssteg jag tagit, och för lärdomar jag fått ta del av... jag behövde gråta ut.
Så kaffe, choklad, säng, prata med mamma, promenad med Anton... det får inte livet att komma tillbaka men det gör åtminstone så att det hela sjunker in i min skalle och gör mig lugnare. Ett tag kunde jag knappt andas... det blev hastigt, ytligt och menlöst.
Himlen har fått en ängel som kommer göra att de dansande änglarna får mer variation och påhittighet i sina rörelser, himlen kan vara tacksam för denna gåva
❤
